Ibland undrar jag hur många gånger jag jag jag säger Dantes namn? Hur många gånger jag säger “nej”, “inte”, “ ajaj” och “sluta”. Tänk om någon skulle sitta och räkna alla dessa ord, kan bara föreställa mej vilken hög siffra den person skulle få.
Ibland eller snare väldigt ofta så känner jag mej som en tjatkärring. Jag säger samma ska hundra gånger och det är oftast inte slut där. Utan jag behöver oftast säga det hundra gånger till.
Jag har blivit den där föräldern som jag inte ville bli. Men någonstans på vägen så gick jag från den raka hårda vägen som jag hade bestämt mej för. Antar att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Det är konstigt det där. Man tjatar och tjatar och ändå blir det inte bättre. Även om jag skulle bestämma mig här och nu för att inte tjata så skulle jag garanterat göra det i morgon igen. Men helt seriöst så funderar jag på att sluta upp med tjatet och köra en annan väg. Vilken väg vet jag inte, men det känns som jag bara kommer att gå nu. Bara gå ut på stigen och se vart jag hamnar. Kanske, bara kanske så kommer det att utföras mirakel?!
To be continued…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar