Igår kväll var det slut på den hemska väntan. Morfar fick äntligen somna in. Enligt mamma så hade allt skett väldigt fridfullt och ingen smärta alls. Så det känds himla skönt.
Det som är konstigt är att jag är helt tom. Jag känner varken glädje eller sorg och jag har inte fällt några tårar alls.
Varför det är så här har jag olika teorier om. Men den som jag tror ligger närmast sanningen är att jag sen i söndags har ställt in mej på att han inte kommer vakna upp. Jag har haft nästan tre dar på mej att förbereda mej för den här stunden. Men det känns konstigt! Jag som i vanliga fall brukar gråta floder och speciellt som gravid, gråter inget. Det känns konstigt att inte kunna gråta. Jag vet att det kommer, men frågan är bara när?!
Mina tankar finns hos mormor som förlorat sin man och min moster och morbror som förlorat sin pappa. Det kan jag aldrig sätta mej in i hur det känns…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar