Nu har vi snart bråkat hela eftermiddagen jag och Dante. Livet kunde vara bättre just nu. Jag är trött och han är uttråkad. Ingen bra kombo helt enkelt.
Just nu sitter han på hallmattan och tycker synd om sig själv. Men han får inte komma därifrån för en han har slutat pip och gråta. För han har verkligen inget att gråta för.
Jag börjar bli trött på allt pip som blir så fort man säger till honom, en riktigt drama queen är han min son! Fortsätter det så här så kommer han inte få det lätt framöver det är en sak som är säker. Så varje gång det pips, skriks, bråkas så hamnar han där, med 1 varning innan förstås. Det funkar bättre och bättre för varje gång så än finns det hopp.
Det är någon form av 3års trots han sysslar med nu. Och det driver både mej och Johan till vansinne. Men det är väl så här det är att han en 3 åring. Kanske inte det jag beställde när jag var gravid, men det var det jag fick. Det är väl för alla mina synder kan jag tänka mej....?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar