föräldrarskap

Nu har jag duschat, lagt Dante, ätit och sitter och tittar på tv! Lugnt och skönt, men samtidigt ensamt.
Vi har som jag skrivit tidigare varit i Eskilstuna idag och hälsat på mamma. Dante har busat med min bror ungefär som alltid när dom ses. Dom triggar varandrar hela tiden.
Jag och Lukas byggde briojärnväg så att Dante kunde köra med tågen, han verkligen älskar att köra med bilar, tåg, och annat på rad.
Sen var vi även i en ny byggd lekpark i Rinmansparken. Det är en park som ingen någonsin använt förut, men som dom nu har byggt en helt fantastisk lekpark i. Ingenting jag har sett förut. Det fanns grejor som var hur roliga som helst, även för mej och mamma. Det bästa av allt var att under alla leksakerna så fanns det en mjuk matta, ungefär som en löparbana men mycket mjukar. Allting det här var in ringat med stängsel och grindar så man kunde släppa Dante utan att ha större koll. Dock lyckades han rymma en gång, hur vet vi inte, men ut kom han. Han kan inte ha öppnat grinden själv. Har han gjort det så var det en lyckoträff för dom andra gångerna så lyckades han inte. Han var i alla fall hur nöjd som helst efteråt.....

Vi har även hunnit med att bråkat. Ganska mycket oxå. Jag är ganska less på att VARJE gång som vi ska gå från parkeringen så ska han vägra gå. Och VARJE gång vi ska gå upp för trappen så vägrar han gå. Så idag blev jag arg och skällde på honom. Gick upp två våningar och väntade på honom men han bara ropade att jag skulle komma och hämta honom. När jag gick ner igen så vägrade han fortfarande att gå. Så då tog jag honom under armen och bar upp honom och in på hans rum. Under proterster!
Sen hällde han ut muggen med mjölk för att han inte håller i den med bägge händerna, vilket jag har tjatat så himla många gånger på honom om.
Idag eller snarare ikväll har jag verkligen funderat på varför jag skaffade barn. Man gör lätt det när allt ens tjat inte biter. Jag förstår verkligen mamma och pappa att dom har blivit arga och tjatat och blivit trötta på oss när vi var små.

Efter att jag fick barn själv så har jag börjat få mer förståelse för allt mamma och pappa har gått igenom under min barndom. Alla deras handlingar och allt deras tjat. Jag förstår verkligen hur jobbigt det måste ha varit med två bongstyriga ungar.
Jag beundrar verkligen mina föräldrar för allt dom gjort och för allt dom har fått genomgå och utstå för min och min systers skull.

Jag kämpar varje dag för att orka räcka till. Även fast vi är två så måste man kämpa. Jag måste kämpa för att vara Anna, mamma och sambo. Jag måste kämpa för att orka gå till jobbet och få tidena tt räcka till när jag kommer hem. Ibland känns det som om jag skulle behöva minst 6 timmar till varje dygn. Vissa dar räcker jag inte helt enkelt till.
Men det som är tur är att jag har hjälp av Johan!

Nu ska jag sluta för ikväll och inta soffläge! Ha en underbar söndagkväll!!!