01 november 2011

Att vara brorvakt

Ja nu börjar 24 timmar med min bror. Höstlovet är här. Lukas (min 11åriga bror) vill inte vara ensam hela dagarna. Och mamma och min styvpappa kan inte vara hemma. Då får man som storasyster rycka in. För som sjukskriven tjockis kan man ha hand om en 11åring som inte kräver så mycket uppmärksamhet. 
Tv-tittande och tv-spels spelande står på schemat. I alla fall fram till 15 då min lilla huligan ska hämtas från dagis.

Som han har längtat efter sin morbror. Han har tjatat hål i huvudet på mej och Johan sen i lördags om att Lukas ska komma och att Lukas ska hämta honom på dagis. Så nu vet jag en liten pojke som blir superlycklig vid tre då hans älskade morbror hämtar honom.
Sen att mamma är med är ju inget som kommer märkas. Det kommer vara Lukas, Lukas, Lukas från då och i 24 timmar framåt.

Men det är inte bara en dans på rosor att vara brorvakt. Trodde att mina öron skulle ramla av när vi åkte hit. För om min son och min syster kan prata så är Lukas snäppet värre. Det var samtal om allt och ingenting…

Dags för tvätt vikning och lunchlagning!

1 kommentar:

  1. Det är bra att träna öronen för det blir inte mindre prat! Vad Dante är ljuvlig förresten, tänker det varje gång ja träffar honom. Så positiv och full med energi! Kram moster

    SvaraRadera