Vi gick ut lugnt. Det var ingen som ville missa matchen. Hade hört en hel del innan om hur det kan vara under matcherna i Madrid. Vi hade fått varningar om att polisen gärna använde övervåld på utländska supportes. Å ja det fick vi uppleva. Men nu tar vi en sak i taget.
Vi gick upp till det lilla torget som grabbarna suttit vid dagen innan. Bestäällde in öl och Sangria och satt bara och njöt av solen. Runt omkring oss så började det samlas engelsmän. Stämningen var på topp.
Det var strålande sol och klarblå himel och livet kändes underbart. Kalla Sverige kändes långt borta. Efter ett par timmar i solen bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet och lämna väskor, påsar och byta till matchtröjor. Efter att det var avklart var det bara att börja leta resturang. Jag hade redan bestämt mej för att jag skulle äta paella. Det var det önda som jag inte ätit. Så när vi kom fram till den ända resturangen i Madrid som inte hade sangria så beställde jag och Johan in en havspaella. Den var underbar god och mätt blev man. Johan åt blöckfisk för första gången i sitt liv och tyckte inte så jättemycket om det.
När notan var betald och glasen urdruckna så var det bara att bege sig in mot dom irländska pubarna där resternade engelsmän fanns. Uppladdningen var som alltid fenomenal. Stämningen på topp och ölen och bacardin smakade gott.
Väl framme vid arenan så blev alla visiterade och alla väskor genomsöktes. Det är standard på alla matcher tydligen.
Väl inne så blev lite förbluffade. Det var den risigaste arenan jag sett. Till och med ett pojklag här har bättre. Men atletico är ju inte det stora laget i Madrid.
Matchen var ju tyvärr inte den bästa. Första halvlek var skittråkig. Det hände inte speciellt mycket. Men stämningen runt omkring är ju den som gör hela matchen när man ser den på plats. Vi skaffade oss några ny vänner när vi satt där på läktaren. Vi träffade säkert 4 engelsmän som erbjöd sig att skicka biljetter till oss om vi inte skulle få tag i några, så det tackar vi för.
Andra halvlek var lite mer underhållande. Vi fick vänta länge på Chelsea första mål. Men när det väl kom så blev det jubel på läktaren och när andra kom så började vi alla sjönga "adios adios adios" Det var en riktigt god stämning.
Som alltid när man är borta supporter så får man vara kvar på läktaren medans hemma supportrana blir bort transporterade. Allting för att undvika bråk.
Undertiden vid stod där och väntade så började några lite kaxigare supprar reta polis och det hela rsulterade i att när vi väl blev utsläppta så började polis slå med sina batonger. Jag och Johan var bland dom 40 första ut och fick se det hela på när håll. Som jag skrev tidigare så hade vi blivit förvarande för att ploisen tog till våld om det behövdes och det här vara bara för att markera vad som händer om vi bråkar. Men jag ska inte sticka under stolen med att både jag och Johan blev lite rädda. Vi var ruktigt när och att det smällde riktigt ordentligt när man hörde batongen slå mot huvudet. Den stackars killen blödde tydligen så mycket att han fått bandage runt huvudet.
Efter matchen tog vi en taxi tillbaka till hotellet. Och den resan gick i 90 km/h hela vägen, trots att hastighetsbegränsningen var 40 km/h. Det var väldigt nära ett par gånger att vi hamnade i baken på några andra bilar. Så det var med lättnad vi klev ur taxin.
Natten mellan tis och ons så sov jag knappt nåt. Dante var sjuk så jag låg och oroade mej för det. Så resan hem blev att ta igen lite sömn. Det var en skumpig resa hem. Väldigt många luftgropar. Men hem kom vi.
Nästa chelsea resa blir i april-maj någon gång!
bilder kommer inom kort
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar